Ordet som vapen

Igår var jag inbjuden att delta i en paneldiskussion om Ordets makt på Hotell Rubinen i Göteborg. Det var ADA, Association for Design and Advertising, som arrangerade tillsammans med moderator för kvällen, Mattias Åkerberg (Please copy me).

En av de första frågorna var huruvida vi var säljare och om vi sålde något. Vi som satt på panelen – Malin Lernfelt, ledarskribent Göteborgs-Posten, Maria Melkersson, copywriter I Copy, Aaron Israelson, chefredaktör Faktum, och så jag – kunde alla skriva under på att vi var säljare av olika slag vilket jag tycker är intressant. Är det så att begreppet säljare förändrats till att bli mer rumsrent än det var för 10 år sedan?

Själv tycker jag att journalisthögskolan var en utmärkt säljskola där undervisningen systematiskt granskade källor, delade in läsargrupper i olika målgrupper och funderade utifrån mottagarens perspektiv på hur kommunikationen skulle formuleras för att vara trovärdig och nå fram.

När vi på panelen pratade ordet och makt är det självklart så att den som kan formulera sig på ett sätt att ett budskap når fram även har verktygen för att utöva makt. Men jag anser inte att det är en beslutande eller formell makt, som yrkesperson inom kommunikation är jag snarare en ”Hired Gun”. Makten ägs av avsändaren till en kommunikation, uppdragsgivaren, om du frågar mig.

Hur ser du på ämnet ”ordets makt” och anser du att yrkespersoner inom kommunikation har makt…?